Dagen av misstag, dagen jag vaknade...

Idag vaknade jag nog. Klart man gör det varje dag, men typ lite extra. Morgonen började med att jag skulle ner i källaren och rota fram träningsväskan som jag bara slängt in i klädkammaren. Jag tog värsta klivet in i rummet och en sekund senare ligger jag på golvet över fem väskor med en sprucken läpp. Jag ramlade på mina gamla kryckor.

Dagen fortsatte med att jag glömde mata min stackars hund (lovar att det aldrig hänt innan). Han stirrade på mig och jag muttrade att han gott kunde titta på någon annat för vi hade minsann precis varit ute och gått en ganska så lång runda. Han borde vara nöjd och kunde gott sova en liten stund.

Vid datorn var det dags att skicka in ansökan till 2010 års Polisutbildning. Jag var helt inne i ansökan.
Namn: Carolina.
Född: 1984.
Kontaktperson: Pappa.
Yrke: Psykologi.

Klick. När jag ögnade igenom vad jag skickat in så insåg jag att min kontaktperson inte heter "pappa" utan Per, och mitt yrke är inte "psykologi" utan det är min utbildning på högskolan. Jag orkar inte ändra det förrän i morgon. Bara jag kommer ihåg det...


Och på tal om kärlek: Jag har vaknat nu. Jag har insett. Någon han inte gjort. Något han kommer inse såsmåningom. Tack alla andra. Tack!


Fick rådet att skriva...

Kommer ni ihåg att jag berättade om en bok som min kusin har skrivit? En självbiografi som hette "Vårsol tinar fruset blod". Hon skrev den boken när pappan till hennes fyra barn tog sitt liv. Jag antar att det var som ren terapi, för att förstå vad man gjort, sagt, hur man fungerat och för att försöka förstå. Jag fick rådet att göra likadant. Så nu ska jag skriva...


"Idag är det 29 dagar sedan det tog slut mellan oss. Jag var totalt vilsen och behövde tid för mig själv (trodde jag), så jag sade orden till dig, aldrig rakt ut, men du förstod ju vad jag menade. Du blev sårad för du tyckte om mig sig. Jag slutade aldrig tycka om dig, saken var den att tyckte om dig mer och mer, men vågade aldrig erkänna detta. Jag skickade meddelanden, ringde, gick ner på stan bara för att få se dig. Utanför banken sade du "Jag är så arg för att jag inte får krama dig mer". Dom orden ekar i mitt huvud i takt med tangenternas ljud. Idag är jag så arg tillbaka för att jag inte får krama dig mer.

Nu är det 4 dagar och 2 timmar sedan du lade på luren. Det var ett bra samtal. Jag fick sagt allt jag ville, tror jag. Hur mycket du betyder för mig. Hur mycket jag ångrar att jag inte berättade att jag behövde tid. Hur många gånger om dagen jag går förbi duschen för att se din schampooflaska som står kvar och doftar som du. Jag kunde berätta om den fär gången då mina släktingar var här hemma och jag slet in dig i stora rummet för att visa hur stolt jag var över dig. Den gången jag var tvungen att kyssa dig framför min 8-åriga kusin för att jag visste att hon tyckte det var äckligt. Den gången du låg och sov och jag kände att jag verkligen kunde tycka om någon. Eller de gångerna när vi mös på mitt rum och jag var rädd att mina föräldrar hörde något och bad dig sluta. Inte ville jag att du skulle sluta, inte ville jag att du skulle åka hem på kvällen i din mörka Saab med extrautrustning. Jag ville du skulle stanna hos mig. Tyvärr var jag inte bra på att säga detta, jag trodde du förstod.

Nu är det exakt 4 dagar, 2 timmar och 5 minuter sedan vi pratades. Jag skickade ett sms i morse för att återuppliva minnen. Du vet, rosa trosor som du älskade, som jag älskade att reta dig med. Det fick mig att må bra, tills du inte svarade.

Teorierna är många. Du är sårad och stänger av. Jag sårade dig, det var inte meningen. Jag var dum som inte sade att jag behövde tid, inte för att fundera, utan bara för att hitta mig själv. Hitta ett jobb. Ett par dagar hade räckt. Jag tänkte att allt skulle bli bra igen. Nu inser jag att det inte blev så. Jag är inte van vid de känslorna som du gett mig. Jag kan inte hantera den kärlek jag känner för dig. Och när du vet att jag/vi har problem som vi borde kunna lösa tillsammans så vänder du mig ryggen och låter mig stå ensam kvar. Du stänger av, försöker kanske få mig att må dåligt, vad vet jag. Men vet du vad det värsta är. Det är att du säger att du mår bra... "


Fotografi och smyckesdesign av mig.


Fotografi och smyckesdesign av mig.


Till dig, från mig...

Jag vill hålla av dig utan att hålla fast dig.
Jag vill ha dig utan att äga dig.
Jag vill älska dig utan att göra om dig.
Jag vill vara nära dig utan att kväva dig.
Jag vill ge dig kärlek utan att ställa krav eller villkor
Jag vill ge upp mig jämte dig.


Jag vill inte sätta världen i brand,
bara tända en liten låga i ditt hjärta.

Jag vill inte släppa din hand,
för att det skulle ge mig smärta.

Jag vill inte hålla dig för hårt,
men inte heller låta dig gå.

Det skulle vara alldeles för svårt,
eftersom jag älskar dig så.




Melker + Snö = Kärlek



Alla ♥♥♥ raggningsrepliker...

Vaknade i morse klockan nio mellan två snygga brudar på snedden i en säng. Yrsel och bakfylla är ledmotiven som vittnar om en hektiskt kväll som slutade med tre packade sillar i en och samma säng. Hot, eller not, men DET ÄR KÄRLEK!

Gårdagen var prima. Hanna och jag värmde upp med sminkning och pizza. Sen blev det fest hemma hos Jessica innan hälften av oss begav sig till Kingan (ett uteställe i stan). Där var det som det brukar vara. Inte mycket folk, en massa dregg som hänger i baren och en gäng (vårt då) som rockar röv på dansgolvet. Jag fick dock ta emot den mest sleeziga raggrepliken av dom alla: "Du verkar vara trött på att dansa, följ med här i stället". Sen försökte han släpa bort mig, och tack GUD för att man har kompisar som hjälper till att slåss med en. Han blev nog lite rädd stackars snubben när sex brudar motade bort honom.


Efter dans och drinkar blev det kebab (uttalas keeebabb) och hem för eftersnack hos Jessica. När klockan var halv fyra somnade tre packade sillar i sängen, och det var där dagen tog vid...
 




FEST IKVÄLL! Ernest börjar bli gammal...


Ekvationer i snö...

Snön blir gul efter hundar + Min hund äter gul snö = Carolina pussar sin hund på munnen.

Snön ligger i backarna + Man vill åka pulka = Carolina har ingen pulka och blir ledsen.

Snön täcker isen på vägen + Carolina går på vägen = Carolina får blåmärken.

Snön är blöt + Skor är inte vattentåliga = Carolina blir blöt och arg.

Snön är hårda flingor + Man är ute och går = Carolina kisar och får huvudvärk.

Snön går att krama + Snön blir till snöbollar = Carolina träffar fel person och blir utskälld.

Snön är kall + Snön ligger på marken = Carolina fryser.


109 dagar kvar till sommaren...

Det känns lite komiskt att ens ha den här nedräkningen som rubrik. Och när man sedan läser mitt inlägg som bara är två dagar gammalt där jag skriver om vårkänslorna som man kunde ana runt knutarna så inser man hur bisarrt allt är. Snö, snö bajssnö. En decimeter ligger på marken och mer faller just nu. Till helgen ska det frysa på och bli värsta halkbanan också. Lagom till alla-hjärtans-dag så kommer vi alla sitta insnöade i våra hem och inte komma ut förrän lagom till midsommarstången ska resas. Jag säger till snöblask som Charlotte säger till MrBig: I CURSE THE DAY YOU WERE BORNED.


Mitt förslag: ALLA tar vars en hårtork och går ut och smälter bort snön.

Fotografi och smyckesdesign av mig.


111 dagar kvar till sommar...

Godmorgon världen.
Här är jag igen.
Nedräknaren herself: Carolina.

Solen bländade mig när jag drog upp gardinen. Jag är inte van vid sånt ljus i det mörka land vi just nu lever i. Det ska vara molnigt, någon enstaka plusgrad och regna sådär irriterande så man blir förbannad. Dock inte idag. Solen ler på himlen. Likt en zombie släpade jag mina steg mot garderoben, rotade fram en låda i vilken mina solglasögon ligger. Jag drog på mig ett par, gick mot spegeln och skrattade. Nu är det bara solbränna, fräknar och värme kvar så hade min hjärna nästan gått på att det varit i mitten av juli någonstans.

Februari. Tja, vad ska man säga...


Idag står det saker på schemat:
- städa rummet
- gå med hunden
- fixa två bloggdesigner
- ringa om konsultation
- skriva ett CV
- laga mat
- avslutningsfest med jobbet på Hovdala Slott


Känns som att det blir en relativt bra dag idag, trots att det bara är februari. ♥ Me like!


Fotografi och smyckesdesign av mig.


Utmaning: FYRA

JAG HAR BLIVIT UTMANAD I ERIKAS BLOGG.


4 av Mina favoritprogram på TV
  • Top Model
  • Doktorn kan komma
  • Baywatch
  • Hells Kitchen

4 saker jag gjorde igår
  • Fest med f.d. arbetskamrater
  • Duschade i 25 minuter
  • Började läsa min kusins nyutgiva bok 
  • Somnade vid tv kl 15.00

4 saker jag längtar till (efter)
  • Sommaren
  • Värme (även konstgjord om så krävs)
  • Mormor
  • Mitt gamla jobb
4 Favoritrestauranger
  • Pizza Hut
  • IHOP (International House of Pancakes)
  • Casablanca (husmanskost i Hässleholm)
  • Mammas mat


Hoppas ni inte blir alltför häpna över vad jag ser på tv eller gillar att käka till mat. Men nu utmanar jag i alla fall vidare denna utmaning till följande personer: Judit, Hanna, Pelle och Paulina :)


Tack desamma...

Tack desamma. Det var med dessa ord jag lyckades göra bort mig minst två gånger (vad jag vet om) igår på 70-årskalaset. För att ta det från början så kan jag ibland skaffa mig små fraser som jag slänger ur min mun när jag minst anar det. Nu är jag inne i "tack-desamma-perioden".

Faster: Åh, tack för att du ville komma. (snälla faster är alltid glad)
Jag: Jaaa, tack desamma. (säger jag utan att tänka på det)
Faster: Eh haha, jag kommer alltid. (för att det är min fasters hus, daaah)
Jag: Va? (frågetecken i pannan)
Alla vid bordet: HAHAAA. (alla inser felsägningen, utom jag)
Faster: Hälsa din bror. Synd han inte kunde komma. (snälla faster)
Jag: Jaaa, så blir det jobbet liksom. (jag svarar normalt för en gångs skull)
Faster: Kör nu försiktigt. (omtänksamma faster)
Jag: Tack desamma! (daaah, min faster bor fortfarande i huset vi befinner oss i)
Alla vid bordet: HAHAAAAAAAAAA Heejdååå Caroliiina. (värre skratt än sist)
Jag: Tack tack, desamma. Eller ja, hej hej. Fan. (dääär inser jag min replik)


På kvällens fest med gamla jobbkompisarna blir det tejp på munnen för min del.
Tack för mig, och tack desamma!

Photoshoot & Pinsamheter...

Idag var tänkt att bli en mysig dag med fotografering och kul kalas på kvällen. Nu sitter jag här med svinkalla fötter (varför snö idag), med extremt skitfull mage (skyller på alla andra än mig själv) och extremt många felsägningar under kalaset. Jag gjorde bort mig totalt. Borde börja gå hos psykolog och talpedagog i ett. Får berätta i morgon, för idag måste jag smälta pinsamheterna...


Jag bjuder på fyra färdiga bilder från dagens photoshoot.

Fotograf: Jag
Modell: Hanna
Redigering: Jag (Photoshop)



Two months vacation.

Hey shittheads. Mama's back in town, and I know you'll like it.

Ja, det var i princip det jag kom på att skriva. Den där dötorkan som uppstår under tiden man inte bloggar verkar hålla i sig ett tag efter att man börjat. Som en influensa, där man är sjuk i fem dagar men behöver fem månader för att återhämta sig.

Men sug på karamellen att jag är tillbaka, så återkommer jag med mina uppskattade inlägg.


PUSS


(alla tänker: BOOORING...)