Är nyss hemkommer från biografen i Kristianstad med några av mina buddies. Var tvungen att kolla sista delen i Stieg Larsson triologi, Luftslottet som sprängdes, och jag glädjeskuttar här hemma för att den var lika bra som de två första filmerna. Tack Stieg i himlen för en genomgående bra triologi! HURRA!

I morgon bär det av med samma gäng mot sydväst (läs Malmö) för lite mellandagsrea. Eller vi tror nog att det är mellandagsrea, men saken är nog den att allt är slut i butikerna och de där höga tankarna om att man ska komma hem med sjutton kassar från dyra märkesbutiker och ändå bara har spenderat max 2000 kronor är så gott som bortblåsta. Men i alla fall, om jag får önska vad jag ska hitta billigt så önskar jag följande saker på bilden under:


Ps.
Ensam är stark.
Ensam är inte alltid stark.
Men ibland får man sina stunder.

Jag stod där.
Du stod där.
Jag vände mig om, och gick...

Ett - noll till mig, och TACK till alla söta läsare som svarade på gårdagens inlägg.

Hej, jag heter Carolina och jag tar åt mig av saker folk säger och gör!

Överallt finns dem. Människor som bär på något som gör ont. Jag är inte mycket för att öppna mig till personer jag inte kännt länge, men jag klarar inte av det längre. Fram tills för ett år sedan var jag inte en av dem. Men sen kom verkligheten ikapp, svikna ord och jävliga händelser och sedan den dagen har inget varit sig likt. Mina tankar, mitt sätt att vara, tanken om att allting alltid kommer ordna sig för just mig. Allting som flöt på har fallit ihop och ibland önskar jag att jag hade förmågan att inte känna något alls. Ibland går det för långt och jag frågar mig själv frågan man aldrig ens ska tänka på:


Har ni någon gång känt er så små att det känns som att du är kompis med dina kompisar men har kommit att undra hur mycket kompis dem egentligen är med dig? Du känner att du ger allt, du öppnar dig och litar på folk. Så kommer handlingen från deras sida som visar att du nog har brytt dig lite för mycket. Att du inte alls kunde lita på dem så som du velat och faktiskt gjort? Som att du brytt dig för mycket när du nu insett att dem faktiskt inte bryr sig ett jävla skit tillbaka. Eller i alla fall känns det så...


Jag har folk runtomkring mig som jag insett lever på mig. Lever på att jag är snäll, lever på att jag ställer upp och hjälper till med skola, jobb och vardagliga saker och lever på att jag frågar om något är fel när dem ser ut att må dåligt och lever på att jag kör och dem åker med gratis. Samma person erbjuder ingenting tillbaka, och jag tänker att det nog är en engångsföreteelsen och fortsätter ställa upp. Såhär kan det hålla på fem, tio, femton gånger och jag märker inte det. Förräns nu. När jag satte ner foten mot vissa personer. Ska man skratta eller gråta när folk utnyttjar en för egen vinning? Är det ok att göra slut med en person? Är det ok att önska att man inte ens träffat denne? Är det ok att gå förbi och bara låtsas som att man inte såg...

Snön fortsätter att dala, och minusgraderna gör likadant. Tomten har vaknat, och just nu sitter han i sju olika upplagor under vår gran där uppe som jag klädde nyss. Och en sak till, jag måste lära mig att jag faktiskt har grannar utanför mitt fönster när jag kommer ut från duschen!

Jag brukar inte tipsa om bloggar, men kolla gärna in den här bloggen. Rolig, underhållande, provocerande och skriven av en kille!

Du har fått ett nytt e-postmeddelande från Kondomkungen. Varje gång jag loggar in på min mejl så är där mejl från Kondomkungen. Jag undrar bara en sak, vem är den skyldige och vad gäller saken??? Är det du Tomten?

• Komma på fyra julklappar till.
• Köpa dessa fyra julklappar...
• Inte äta upp fler Rocky Roads från kylskåpet.
• Rengöra Absolute Christmas-cd:n (insmetad i choklad?).
• Tjata tillbaka min mobil som är på lagning.
• Göra knäck (och inte äta upp dessa).
• Dammsuga rummet.
• Leta upp min puderborste.
• Leta upp figurerna till pepparkakshuset (och inte äta upp dessa).
• Gå på ansiktsbehandling.
• Göra kristyr till pepparkakorna (och inte äta upp dessa).
• Se klart Sex & the City-boxen (för fjärde gången).
• Måla naglarna och inte flika sönder dom.
• Öppna alla luckor på chokladkalendern.
• Inte se ett enda avsnitt till av årets julkalender.
• Ringa någon om att laga vårt piano. Sönder!
• Göra klart en hemuppgift om brottsstatistik i skolan...
• Få det att börja snöa!

Lyckas jag med fem av dessa punkter får man se det som godkänt!

Önskar jag inte tänkte,
på alla ord vi bytt ut.
Hoppas allt ska glömmas
och alla tankarna tar slut.

Jag vill inte ha dig mer,
jag tror faktiskt det är sant.
Men ibland vetifan
om vi tänker likadant.

Önskar du försvann,
ur minnet, ur min värld.
För inte ens mina sämsta tankar
kan du någonsin bli värd.

Folk säger jag är stark,
jag kan säga ifrån.
Jag ger tillbaka mina känslor,
som du gett till mig, på lån.

Jag hatar att jag vet,
jag hatar att du finns.
Men framför allt hatar jag,
att jag själv minns...

RIP mina gamla känslor. Jag begraver er här!

Carolina: Jag vill inte vara sjuk!
Pappa: Det vill väl ingen kanske...
Carolina: Nä, men jag fick tacka nej till fest, dejt och filmkväll.
Pappa: Men du får i alla fall se Idol.
Carolina: Tjohooo...

PAUS

Carolina: Jag vill inte vara sjuk!
Pappa: Mmm...
Carolina: Nej!?
Pappa: Nu är det Idol om en timme.
Carolina: Men ååååh.
Mamma: Åh ja, finalen börjar ju snart.
Pappa: Vem tror ni vinner?
Carolina: ÅÅÅH!

Min familj har noll sympati för att jag missar en enorm fest i Krstd, en filmkväll hos en kompis och något som kunde ha varit en underbar förstadejt hos en snubbe jag aldrig mött men som får mig att le. Ska sitta uppe i soffan med min nya mobil som hänger sig hela tiden och vänta på sms, mina nybakade lussekatter, mitt nässpray, mina nypoppade popcorn och sura. Och vinner Calle så vet i fan om jag ens går upp ur sängen i morgonbitti...

Efter förfrågningar kring detta inlägg så tänkte jag nu passa på att publicera bildbevis på att Jesus inte finns på riktigt. Alltså på riktigt i vår julkrubba. För min förra hund, Anton, käkade upp stackars Jesus som numera är ersatt med ett får jag fick i ett Kinderägg. Men visst ser Maria ut att älska fåret lika mycket som Jesusbarnet? Åsnorna ser i alla fall rätt fundersamma ut och den vise mannen som sitter längst till vänster ser ut att sucka rejält och undra vad f*n det är som egentligen blivit jungfrufött...   

  

Satt och läste en artikel om en tjej som gått ner 15 kilo med GI. Hon droppade 4 kilo första två veckorna. Bla bla bla, tänkte jag, men så kom jag på mig själv med att googla ordet GI. Glykemiskt Index finns i alla varor vi äter, och det är varor med lågt glykemiskt index som är bra för kroppen. På den här sidan finns en lista man kan gå efter om man vill undvika de största fällorna...

Vilka är då de största fällorna? Är det ljus choklad? Nej... Är det lightläsk? Nej... Är det feta jordnötter? Nej då... Saker man helst ska undvika som har det högsta glykemiska indexet är:

• bakad potatis (det vet nog alla...)
• bondbönor (vad fan är bondbönor?)
• kokt palsternacka (nej, jag som alltid har detta överst i godispåsen)
• pulvermos (vad ska jag käka nu om dagarna?)
• ärtsoppa (härmed äter jag bara pannkakorna då...)
• riskakor (är det något mer än luft och smakpulver  i dom ändå?)

Som ni ser så är det mest konstiga saker som ligger på varningslistan ändå, så för mig är det ingen fara. Min diet består just nu mest av choklatomte, lussekatter och glögg. Enligt GI är detta ok, och jag kommer därmed aldrig att bli tjock av det...? Så kanske dags att döpa om GI-metoden till FRI-metoden? Eller också dissar man alla jävla metoder och kör på det hederliga ät-vad-du-vill-i-måttliga-mängder-och-motionera-metoden...

Göteborg är Sveriges näst största, och Nordens femte största stad med över 500 000 invånare i tätorten, och över 910 000 i Storgöteborg... Mmm, vet ni vad det betyder? Att vi kommer tappa lokalsinnet, förmodligen gå vilse och dessutom ta fel spårvagn trettiosju gånger innan vi (förhoppningsvis) hittar tillbaka till hotellet på lördagkväll och kör hem till Skåne igen.

Vi har ungefär 30 timmar på oss att utforska staden. Ska vi sova med så är vi nere på 22 timmar aktiv tid. Huvudmålet är såklart Jul på Liseberg som är Sveriges största julmarknad. Carolina ska vara sofistikerad på Liseberg, hur ska detta gå? Jag är van vid att springa hand i hand med mina kompisar som galningar från karusell till karusell, bli genomvåt i Kållorado och skälla ut småbarn för att jag tyckte det var deras fel att det nu ser ut som att jag kissat på mig. Dessutom brukar jag må illa av maten i kombination med alla berg-och-dal-banor. I helgen ska jag i stället stå fint vid ett hörn vid ett mysigt litet upplyst hus och smutta på glögg och försöka ana vilken arom den mörka chokladen innehåller som en söt tant med rött förkläde (och gröna öron) bjuder mig på och helt plötsligt känna mig vuxen!

Det blir spring på Hagagatorna. En tripp längs med Avenyn som har ett 3 km långt ljusspel. Julmarknad på Kronhusbodarna (eller Kronblomhusen som jag sade till pappa vilket framkallade ett hysteriskt skrattanfall hos honom). Sedan ska vi bannemig in i Saluhallen och käka oss mätta på gratis bjudmat så vi inte behöver käka mer fram till julafton.

GÖTEBORG, HERE WE COME! På fredag...

Fick ett brev på posten idag. Det var ett fint kuvert. Tankarna spred sig, vad kan detta vara? Sprättade upp, försiktigt, försiktigt...

GRATTIS TILL EXAMEN!

Enligt brevet som är från Vårdförbundet är jag tydligen färdig Sjuksköterska idag. Jag ska nu få ge mig ut i ett spännande arbetsliv som är värdefullt, inte bara för mig själv, utan även för hela samhället. Jag ska få bli en del av en gemenskap! Jag och min kunskap behövs står det tydligt!

Nej men vad roligt, grattis till mig! Att ni behöver ha min kunskap i vården liksom, det trodde jag aldrig. Kanske mest med tanke på att jag hoppade av sjuksköterskeutbildningen för 2,5 år sedan efter lite mer än en termins skolgång. Jag kunde namnet på alla ben, muskler och organ i kroppen. Jag kunde rabbla matsmältningen utan och innan. Jag kunde vilka substanser som frisatte de olika organen och exakt hur nervbanan reagerar när man slår sig. 80 % av mina kunskaper är som bortblåsta idag. Kanske jag kan lära mig lite av det på kort tid. Så min fråga till Vårdförbundet är nu, NÄR BÖRJAR JAG JOBBA? Jag och min examen...